Uppåtpuffar för driften av det gemensamma

Städers innersta väsen handlar om att dela. De urbana vardagsrummen är medborgarnas kollektiva minsta-gemensamma-nämnare. Gaturummen, parkstråken och torgen är det fysiska kitt i den urbana väven som (vid sidan av bibliotek och medborgarhus) möjliggör för stadsborna att mötas på icke-kommersiell, ”neutral” mark. Dessa vardagsrum bygger stadens självbild inåt och varumärket utåt. Självfallet spelar skötseln av det samägda stadsrummen en avgörande roll för hur de upplevs och används. Driften av stadsnaturen bestämmer hur de urbana ekosystemtjänsterna klarar av att understödja livet i staden. Utebliven drift är kapitalförstöring och leder till otrygghet. Med andra ord: stadens sociala och ekologiska hållbarhet står och faller med en välfungerande och ändamålsenlig drift.

”Drift”. Smaka på ordet – visst andas det något poetiskt och drömskt; ”att drifta” associerar nästan till taoistisk världsåskådning. Tyvärr har driften av det gemensamma idag mycket låg status. Hur påverkas kunskapsnivån och engagemanget bland parkarbetarna när driftupphandlingarna alltid går till den entreprenör som lämnar billigast pris? Vad händer med medborgarnas förtroende när skötselentreprenörerna ständigt byts ut?

Här följer fem sätt att lyfta fram driftens betydelse som vital del av stadens kretslopp och urbana ekosystem!

Uppåtpuff 1: Fördela ut driftsansvaret! Fler driftsaktörer med olika incitament kan helt klart leda till en mer värdetät stadsmosaik. Kan lokalengagemang och medborgarinitiativ på ett smidigt sätt bli mer integrerat i driften av det gemensamma på platser som annars kanske inte sköts alls? På vilka sätt kan eldsjälar på ett enkelt vis tillåtas vara med och ge avtryck i den fysiska miljön? Hur kan brukaravtal med enskilda individer och upplåtelse av mark till föreningsliv och näringsaktörer systematiseras och kontrolleras?

Uppåtpuff 2: Höj kunskapsnivån! Många av morgondagens hållbara lösningar kräver rätt kunskaper bland de som ska drifta. Men hur sköts en lekäng – en regnträdgård – ett biotoptak – en offentlig parkkompost på mest optimala sätt? Börja med att plocka fram adekvata skötselplaner för det gemensamma. Fyll på med kunskap om vad som skapar kvalitet i skötselupphandlandet. Spetsa med uppföljning om hur skötselplanerna efterlevs. Kanske behövs ett certifieringssystem för driftpersonalen – att hantera en sekatör kräver annan kunskap jämfört med hammare och skruvmejsel.

Uppåtpuff 3: Samspela med lokalsamhället! Driftpersonalen är ambassadörer för det gemensamma och skattebaserade. Därför ska både arbetskläder och fordon förses med kommunens logga oavsett om driftpersonalen avlönas direkt eller indirekt från kommunen. Parkarbetarna bör vara så pass insatta i uppgifterna att de kan svara på frågor och diskutera förbättringar med lokalbefolkningen. Få folk att känna att de kan vara med och påverka hur miljöerna kring skola, förskola, näringsverksamheter och boende driftas.

Uppåtpuff 4: Ge driftsansvaret en feja! De ytterst ansvariga för driften är märkligt lite närvarande i folks medvetande och behöver träda ut ur anonymiteten. Inför posten Stadsdelsträdgårdsmästare! Stadsdelsträdgårdsmästare skulle inte bara ge ett välbehövligt ansikte utåt gentemot allmänheten åt drift- och underhållsfrågorna på lokal nivå utan också ansvara för dialogarbete i utvecklingen av det gemensamma. Hen skulle förstås också hålla i förslagslådan för alla temporära platsbildningar som kan hjälpa till att vitalisera staden.

Uppåtpuff 5: Fronta driftens platser! Driftens platser göms alldeles för ofta undan. Så behöver det inte vara. Synliggör serviceplatser och materialdepåer, verkstäder och fordonsuppställningar. Ordna med publika Parkkomposter där organiskt material från matavfall och trädgårdsrens omvandlas till fertil matjord. Parkkomposter minskar transportbehovet, synliggör nedbrytningsprocesserna och stadens metabolism – med metmask som biprodukt!

Genom att lyfta nivån på driftens förutsättningar bäddar vi för en mer ekologiskt och socialt hållbar stad!