Hållbarhet för vem?

Storskaligt jordbruk och monokulturer orsakar problem för insekterna.

Text och foto: Anders Henning

När vi talar om hållbar utveckling, utgår vi ofta ifrån våra skyldigheter gentemot kommande generationer. Men hur blir det om vi ser på våra handlingar med naturens egenvärde som utgångspunkt? Anders Henning, student vid SLU, beskriver med ett antal exempel vilken inverkan våra vardagsliv har på naturen.

Brundtlandrapporten från 1987 uppmärksammade det globala behovet av att hushålla med världens resurser och definierade hållbar utveckling som:

”En hållbar utveckling tillgodoser nuvarande generationers behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina egna behov” (WCED, 1987)

En klar antropocentrisk formulering. Begreppet ekosystemtjänster visar tydligt hur vi ser naturen som ett servicecenter till oss människor. Utgångspunkten borde i stället vara naturen där vi fokuserade på att respektera och vårda de värden det finns i denna. Nedan finns några exempel på hur vi tillgodoser våra behov i dag, men hur är det med kommande generationers behov och vår påverkan på naturen?

Vårt vatten

I Sydsvenskan den 25 september rapporterades om Sydvattens planer på investeringar det närmsta decenniet på 1,6 miljarder kronor för att säkra tillgången på rent vatten i västra Skåne. Orsaken är bland annat att Vombsjöns vatten riskerar bli odrickbart framöver på grund av enskilda avlopp som rinner ut i sjön samt gödsel och bekämpningsmedel från åkrarna runt om sjön. Planen är att i stället använda vatten från sjön Bolmen i Småland i en större utsträckning. Vombs vattenverk använder enligt Sydvattens produktionsrapport 2014 inte mindre än 1 565 000 kg kemikalier till reningsprocessen årligen. Det åtgår 15 500 000 kWh energi, vilket ungefär motsvarar vad som åtgår till hushållsel och uppvärmning för 775 villor.

Vatten
Vatten är även en utmärkt dryck…

Malmö Stad förbrukar omkring 25 200 000 000 liter dricksvatten per år och får cirka 80 % av sitt vatten från Vombsjön. I Malmö Stad finns omkring 318 000 invånare, om dessa går på toaletten 5 gånger per dag så kommer de att spola ned sitt kiss och bajs med cirka 3 500 000 000 liter rent dricksvatten (En spolning förbrukar cirka 6 liter vatten). Malmös avloppsvatten renas via avloppsverken i Sjölunda och Klagshamn som också renar en del av omgivande kommuners avloppsvatten. I reningsprocessen användes 6 225 000 kg kemikalier 2013 enligt miljörapporterna.

Hållbar utveckling? Eller kan vi hantera vårt vatten på ett smartare sätt?

Blommor och bin

Jordbruksverkets rapport beskriver vårt beroende av insekter som pollinatörer. Mer än 75 % av alla omkring 250 000 kända vilda och odlade blomväxter är beroende av insekter för att överföra en tillräcklig mängd pollen mellan blommor. Vilda pollinerande insekter minskar i antal och artrikedom. De senaste 50 åren har det skett globala nedgångar i artrikedom och antal av vilda pollinatörer, som till exempel humlor, solitära bin, fjärilar och blomflugor. Antalet växtarter som är beroende av insektspollinering har också minskat kraftigt. Miljöförändringar anses vara det främsta skälet till att förklara minskningarna.

Detta beror framförallt på förändringar i landskapet och ett allt intensivare och mera storskaligt jordbruk. Bevarande av vilda pollinatörer är viktig av flera skäl. Risken finns att pollineringen av växter bryter samman när mångfalden utarmas. Detta kan få genomgripande konsekvenser för stora delar av ekosystemet. Det är ett risktagande att förlita sig på en eller ett fåtal arter för tillräcklig och säker leverans av ekosystemtjänster som pollinering.

De senaste 50 åren har arealen med grödor som behöver eller gynnas av pollinering globalt ökat med mer än 300 procent. På grund av lantbrukets utveckling finns det i många områden dålig tillgång på pollen- och nektarväxter när de dominerande monokulturerna inte blommar. På slättbygden i Sverige och speciellt i Skåne finns det ingen blommande gröda när höstrapsen slutar blomma.

En viktig anledning till att bevara vilda pollinatörer är att det innebär en risk att förlita sig på endast en art för pollinering. Ett flertal arter med olika egenskaper behövs för att säkra en stabil nivå på ekosystemtjänster. Om en pollinatör försvinner kan det leda till en försämrad i frösättning hos en växtart som i sin tur kan ge en fördel för andra konkurrerande växter. Därmed förändras växtsamhällets sammansättning, vilket har stora konsekvenser för växtätande djur och deras naturliga fiender.

Biet
Det flitiga biet är viktigare än man tror.

Insektspollinering ökar skörden hos exempelvis oljeväxter, frukt samt vilda och odlade bär.
I USA transporteras bisamhällen runt på lastbil för att pollinera olika grödor. Ett bisamhälle kan flyttas upp till 22 gånger på ett år. Hösten 2006 drabbades många amerikanska biodlare av dramatiska förluster av bin. Någon entydig orsak till förlusterna kunde inte utpekas och biodlarna rapporterade om 32 delvis nya symtom. I Sverige förekommer det att humlor köps in och placeras till exempel i fruktodlingar för att öka skörden. Ett trippelsamhälle med jordhumlor kostar cirka 1 100 kr och innehåller cirka 540 arbetarhumlor. Humlesamhälles levnadstid är kort, endast cirka sex veckor.

Hållbar utveckling? Eller kan vår odling av mat ske på ett annat sätt?

Med dessa exempel vill jag visa att vi snarare parasiterar naturen än lever i respektfull harmoni med den. Kommer kommande generationer att kunna tillgodose sina behov? Även om vi bara ser naturen som en tjänsteleverantör till oss människor, så är det tveksamt om den kan ge framtida generationer samma tjänster om vi inte vårdar vår värld bättre.