Hållbar stadsutveckling vs. ekonomi?

Text: Johannes Wolf

Ökande konsumtion och resursförbrukning, överpopulation, avfall och föroreningar. Alla utmaningar för våra städer håller på att växa sig till större. För att styra utvecklingen mot ett annat håll har FN:s Brundtlandskomission definierat termen Hållbar utveckling 1987 och sedan dess har den blivit ledande motivet för stadsutvecklingen men också agerandet på många andra plan. Vad är det som har hänt sedan dess?

Hur hållbar har utvecklingen på jorden hittills varit?

Det mesta sägs ha skett i europeiska kommuner där till exempel dagvattenhantering och avfallsåtervinning har blivit allt vanligare. I USA har en stor debatt kring hållbar stadsutveckling initierats men en verklig påverkan på nationell nivå och i många delstater uteblev. Städer som Portland med sina byggränser och sin fotgängarvänlighet verkar alltid vara bland dem som föregår med gott exempel. Andra namn som Phoenix som trots 2 miljoner invånare inte ens har en tågstation dyker däremot ytterst sällan upp. De snabbväxande städerna i utvecklingsländer uppvisar olika utvecklingsmönster men för det mesta går utvecklingen då tyvärr inte mot hållbarhet heller. Varför har utvecklingen skett på så olika sätt på kontinenterna?

Utvecklingen i asiatiska städer sägs hänga ihop med de mer grundläggande problemen som råder i de flesta av dem. Dessa städer ser fattigdomen som problem nummer ett och försöker snarare förbättra den ekonomiska situationen. Att bekämpa sociala och ekologiska problem betraktas då mer som en lyx man kanske har råd till senare. Däremot visar utvecklingen i USA att en bra ekonomisk situation inte nödvändigtvis gynnar en hållbar utveckling där många kommuner trots hög levnadsstandard inte bryr sig om hållbarhet.

Europas hållbara framgång förklaras mest med andra förutsättningar: I Europa har hållbarheten implementeras av regeringarna i nationella lagar så att kommuner rentav tvingas till ett mer hållbart arbetande. Dessutom påstås det finnas ett större intresse av hållbarhet i Europa än i USA vilket gör att såväl offentliga som privata aktörer är mer benägna att implementera hållbarhet i Europa. I USA är förtroendet för den fria marknaden emellertid mer förankrad på samhället. För det ena är amerikanska lagar uppbyggda för att i första hand skydda egendomen. Det gäller inte bara vapen utan också byggandet eller markanvändningen. Och det gör det svårare för myndigheterna att styra stadsutvecklingen mot hållbarhet. För det andra tänker många aktörer främst i ekonomiska dimensioner och fruktar att en hållbar utveckling betyder nedskärningar i budgeten.

Hållbarhet eller ekonomi?

Hållbar utveckling associeras ofta med höga kostnader men det finns exempel som visar motsatsen. I Kairo har en hel minoritet börjat att sysselsätta sig med avfallsåtervinning vilket sparar staden pengar och plats som annars skulle ha försvunnit i deponier. Förutom dess har det skapat fler jobb och minskat miljöpåverkan. Curitiba i Brasilien har utvecklat ett bussystem inklusive expressbussar som täcker hela staden. Jämfört med alternativet tunnelbana är bussen mycket billigare och mycket miljövänligare än biltrafiken. Därtill kommer också att hela projektet har utvecklats tillsammans med befolkningen vilket har gjort att resurserna används mer flitigt och har förbättrat livsmiljön.

Delaktighet och kommunikation är viktiga delar (om inte de viktigaste delarna) av en hållbar utveckling. Hållbarhetsdefinitionen finns ju redan men alla, såväl stadsplanerare som varje medborgare, måste få veta vad det innebär och hur man kan planera och agera hållbart på billiga sätt.

Sedan handlar det också om att förändra beteendemönstren. Kommunikationsinriktning passar inte ihop med hållbarhet, frågan är om en beteendeförändring mot det hållbara överhuvudtaget är möjlig när alla främst tänker på pengarna och styrs av konsumtionsdrift. Någonstans måste förändringen och hållbarhetsarbetet börja. Varför inte på toppen hos regeringen? Då man jämför städerna i EU med dem i USA framgår i alla fall att länder med reglering hittills har utvecklats mer hållbart än de utan.

Både och!

Men att lämna ansvaret hos myndigheterna räcker troligtvis inte. Var och en av oss kan och måste bidra. Att göra en skillnad är mindre komplicerat än man tror. Det kan vara att ta en promenad eller cykeln till jobbet, att ta en cykelrunda utomhus istället för att köra till gymmet. Eller bara äta köttprodukter 2-3 gånger i veckan istället för att äta dem 2-3 gånger om dagen. Det är inte bara bättre för miljön och plånboken utan också nyttigare. För att sammanfatta kan man säga att såväl i det stora som i det små gäller: Hållbar utveckling och hållbart agerande är lättare och fördelaktigare än vad man tror och framför allt billigare – både för oss och för hela samhället.

Referenser

Campbell, S. (1996): Green Cities, Growing Cities, Just Cities?: Urban Planning and the Contradictions of Sustainable Development. Journal of the American Planning Associaton,

Katz, B., Altman, A. & Wagner, J. (2006): An Agenda for the Urban Age.

KEK (Komissionen för europeiska kommuner, 1990): Green Paper on the European Environment.

Millenium Ecosystem Assessment (2015): Ecosystems and Human Well-being: General Synthesis

Sorensen, A., Marcotullio, P. J. and Grant, J (2004): Towards Sustainable Cities: East Asian, North American, and European Perspectives on Managing Urban Regions.

Wheeler, S. M. & Beatley, T. (red.) (2014): The Sustainable Urban Development Reader.