Social hållbarhet - en lönsam satsning

Kan vi mäta värdet av en positiv social förändring? Är kultur en bra hävstång för att åstadkomma en sådan förändring? År 2009 publicerades rapporten Social Return on Investment (SROI) Analysis – An evaluation of social added value for the Spàrr project. Den förtjänar att lyftas fram i den viktiga pågående diskussionen om social hållbarhet och hur vi kan uppnå märkbara, hållbara resultat. Rapporten finansierades av den skotska regeringen och illustrerar värdet av att investera i kultur som en del i utvecklingsarbetet i en socialt och ekonomiskt utsatt stadsdel. Resultatet visade på en avkastning på hela fjorton pund för varje investerat pund i vad man kallar social added value. Det innebär att man sätter ett ekonomiskt värde på det sociala utfallet.

SROI och vikten av kulturella resurser

SROI är en standardiserad metodik för att mäta och ekonomiskt värdera ett utfall i sociala sammanhang. Metoden började utarbetas 2002 i USA och har sedan vidareutvecklas, den beskrivs i boken Social Return on Investment: a Guide to SROI.

SROI kan på individnivå beräkna värdet av möjligheter till positiva livsförändringar. Det kan handla om arbete eller nya färdigheter, ökat självförtroende och stolthet. På grupp- och områdesnivå finns värdet av ökade sociala och kulturella aktiviteter. Det finns erfarenheter som visar att en socialt hållbar förnyelse bara är möjlig när människorna i lokalsamhället finns i mitten av förnyelseprocessen. Genom stöd för lokal mobilisering till lokala organisationer, kreativa och kulturella entreprenörer samt genom att bejaka och tillvarata initiativ som syftar till ett hållbart lokalt ledarskap. Cultural planning tillhandahåller här en metod som är tvärsektoriell och mobiliserande och sätter den lokala kulturen och människorna i centrum. Erfarenheter visar att det ger en ökad motivation som skapar tydliga positiva förändringar och livskvalitet hos de som deltar. En effekt som också återspeglas på samhällsnivå.

Projektet Spàrr – En kulturell upprustning

Stadsdelen där Spàrr utspelar sig är Govan i Glasgow, som en gång var hjärtat i Storbritanniens varvsindustri. Under perioder fanns mer än 70 000 anställda på sammanlagt nitton varv. Idag finns bara rester kvar av och det har under åren varit svårt att kompensera för förlusten. Govan har numera fått en stämpel av slum och arbetslöshet.

Man har heller inte lyckats få riktig draghjälp från den stora förändring av Glasgow som skett under senare år. Från att ha setts som en grå och trist industristad har staden blivit en Creative city i framkant inom kultur, konst, media och arkitektur. Numera är Glasgow en av Europas mest attraktiva städer.

Trots att Govan befinner sig lite i skuggan pågår ett ständigt arbete i lokala utvecklingsprogram och projekt. En del av dem drivs av offentliga aktörer och andra har sitt ursprung i det civila samhället. Dessa organiseras kring fristående aktörer: cultural planners, konstnärer, arkitekter och ofta tillsammans med community teater. Under 2000-talet växer ett allt starkare gräsrots-engagemang fram för att stoppa den allmänna nedgången runt varvsområdet. Lokala initiativ tas till ett Culture planning-projekt som syftar till att engagera ungdomar för tillgängliggöra berättelsen om varven, det lokala kulturarvet och tillvarata dem på ett kreativt sätt. Detta är inledningen till Spàrr som under två år kommer att engagera hundratals människor i stadsdelen, volontärer och lokala organisationer i kreativa aktiviteter, kulturella undersökningar, utbildningar och mediaproduktion. Spàrr avslutades i november 2008 med en storskalig och mycket uppskattad teater- och multimedia-föreställning. Föreställningen fick stort medialt utrymme.

Analysen

I och med SROI-analysen av Spàrr kunde man mäta värdet av deltagarnas ökade kunskaper som i sin tur förde dem närmre arbete och inkomst. Värdet av frivilligarbetet både på individ- och gruppnivå blev även det mätbart.

Genom hela produktionsprocessen fram till avslutande föreställningen kunde analysen också visa på värdeskapande effekter för hela lokalsamhället, för de medverkande organisationerna och för ett kulturellt entreprenörskap. Govan i sin helhet hade ökat sitt värde i form av en attraktivitet och självkänsla. Med värdet av ökade skatteinkomster och minskade offentliga kostnader i form av socialt stöd, a-kassa och hälsovård beräknades projektet haft en sammanlagd intäkt på drygt 2,5 miljoner pund. Den totala finansieringen i form av ekonomiska stöd från bland annat Heritage Lottery Fund och i form av natura från enskilda och organisationer var drygt 93 000 pund. Det innebär att investeringarna i Spàrr gav en fjortonfaldig avkastning i samhällelig vinst.

Kan vi lära oss mer?

Även i Sverige bör vi nog i högre grad titta på nya sätt att angripa problemställningar på motsvarande sätt. Om vi menar allvar med att föra in aspekter av social hållbarhet i stadsplanering eller områdesutveckling behöver vi också ompröva normala arbetssätt. Idag sker det för mycket i en kontext där utgångspunkterna är givna. Redan i ett inledningsskede är ofta problembilder och behov identifierade och passande problemlösningar formulerade. För Spàrr var utgångspunkten den omvända. Det var en mobilisering med rötterna i lokalsamhället med idéer om att de lokala resurserna och den lokala berättelsen ska vara utgångspunkten.

Med en vidgad syn kunde vi också få möjlighet att öka den kulturella delaktigheten i såväl integrationsprojekt som förnyelseprojekt i miljonprogrammet. Den sociala hållbarheten byggs upp av individers och gruppers möjligheter till att på ett likvärdigt sätt delta i och medverka i samhället. Det kulturella kapital som behövs för detta kanaliseras ur de kulturella resurser som kan mobiliseras. Om vi behöver en metod för att kalkylera och utvärdera värdet av dessa kan SROI vara ett sätt alternativ väl värt att begrunda.

Ur arkivet