BNP inget mått på livskvalitet

Utveckling har länge mätts i termer av BNP. En rapport från OECD visar dock att det ger en ofullständig bild av verkligheten. Ekonomisk tillväxt hänger inte alltid samman med siffror gällande hälsa, utbildningsnivå, medelålder och barnadödlighet.

Trenden har pågått ett tag nu, vi börjar se bortom tillväxthorisonten och istället fokusera på befolkningens välbefinnande. Human Development Index (HDI) är ett exempel, Burmas bruttonationallycka är ett annat. Men hur ser det ut när vi tittar på historien? Vad kan vi lära oss av att jämföra välmående och bruttonationalprodukt (BNP) över de senaste hundra åren? Syftet med OECD:s rapport ”How was life?” som publicerades i höstas var att fylla igen vissa hål i historieskrivningen.

Välbefinnandet i fokus

Rapporten utgår ifrån en rad parametrar som på olika sätt har med människans välbefinnande att göra. Hälsa, miljö, jämställdhet, utbildningsnivå och reallöner är några exempel på faktorer som bedömts och jämförts med BNP. För de flesta av parametrarna känns resultatet lika intresseväckande som självklart. Ett lands bruttonationalprodukt verkar visserligen kunna ge en fingervisning gällande dess utveckling, men målar sällan upp en helt korrekt bild. Klyftorna mellan olika länder i världen är nämligen mycket lägre om man tittar på välbefinnandet istället för på BNP.

De parametrar som verkar överensstämma bäst med BNP är hälsa och utbildningsnivå. En frisk och välutbildad befolkning skapar ökad tillväxt på samma gång som mer pengar i statskassan tycks ge bättre utbildningsmöjligheter och förbättrad teknologi inom sjukvården. Dock finns vissa undantag. I en intervju med Svenska Dagbladet belyser en av rapportens huvudförfattare, Jan Luiten van Zanden, att ekonomisk tillväxt inte alltid behöver ha positiva effekter på varken utbildning eller hälsa.

van Zanden pekar bland annat på Afrika söder om Sahara där ekonomin stagnerat under de senaste femtio åren. På samma gång har barnadödligheten minskat kraftigt och utbildningsnivån ökat. Enligt van Zanden kan tillväxt faktiskt skapa en långsiktigt negativ spiral, framför allt för hälsan. Ökad tillväxt tycks nämligen generera både utsläpp och minskad biodiversitet.

Ja, miljön är uppenbarligen den stora förloraren när det gäller tillväxt. Efter den industriella revolutionen har artrikedomen minskat mycket fort och luftkvaliteten försämrats betydligt. Endast tack vare den teknologiska utvecklingen har den negativa trenden avstannat något. Den industriella revolutionen tycks över huvud taget inte ha haft så stor inverkan på människors välbefinnande. Ökningen i livskvalitet kom för de allra flesta flera årtionden senare.

Jämlikhet och jämställdhet avgörande

Det som, snarare än BNP, verkar vara avgörande för ett lands ökade välbefinnande är hur rikedomarna fördelas. Stora klyftor skapar enligt rapporten både otrygghet och försämrad hälsa.

Jan Luiten van Zanden menar att länder såsom exempelvis Sverige har den ekonomiska jämlikheten att tacka för både hälsa och trygghet. Även jämställdhet framhäver han som ett viktigt mål. Kvinnor måste få ökad politisk och ekonomisk makt, det är enligt van Zanden en avgörande faktor för att skapa en bättre framtid.

Enligt OECD-rapporten skulle alltså de växande klyftorna i Sverige kunna bidra till att försämra vårt välmående. En studie från Uppsala Universitet visar att inkomstskillnaderna varit avgörande för den ökade segregationen i de svenska städerna. Utvecklingen bedöms ha pågått under cirka 20 år och beskrivs vara en ond spiral. En arbetslös har lättare att komma tillbaka i jobb om hen bor i ett område där de flesta har arbete. Nätverk är en viktig del av var och ens inkomstutveckling. Bostadsområdet spelar även stor roll i val av skola och fritidssysselsättningar.

De ekonomiska klyftorna tycks således reproducera sig själva. Enligt van Zanden måste en sådan utveckling hejdas, annars är det mycket troligt att både trygghet och hälsa kommer att försämras betydligt.

Läs mer