Nationalstadsparken – klassrum för blivande lärare

Många studenter som går lärarprogrammen saknar förankring till platsen runt universitetet där de spenderar mycket av sin studietid. Ofta blir de förvånade och positivt överraskade när de får uppleva den variation och det utbud som finns av olika naturtyper och intressanta platser i universitetets direkta närhet.

Lärarutbildningen vid Stockholms Universitet är sedan ett par år förlagd till campusområdet vid Frescati, granne med Nationalstadsparken.

Nationalstadsparken inrättades 1995 med syfte att bevara områdets natur- och kulturvärden under nutid och för kommande generationer. Området är skyddat enligt miljöbalken, där det finns riktlinjer kring exploatering vilket ger skydd från ny bebyggelse. Parken är en viktig grön oas och lunga, tätortsnära natur för Stockholmarna. För mig som lärare på universitetet och som utomhuspedagog är nationalstadsparken en stor tillgång och ett extra klassrum som jag utnyttjar hela året runt. ”Ska ni på utflykt?” är en fråga jag ibland får när jag står med en studentgrupp vid entrén till institutionen. Lärarutbildningen har en nyckelroll för utvecklingen av skolan. Lärarstudenterna ska rustas för att i sin framtida lärarprofession ha förmåga att utveckla och planera undervisning på ett varierat och stimulerande sätt som inkluderar fältstudier och naturupplevelser i närmiljön för eleverna. Under sin utbildning ska de få kunskap om utomhuspedagogik och få utveckla metoder för att använda närnaturen i sin egen framtida lärarroll. Nej, vi ska inte bara på utflykt, vi ska lära in ute i någon av Nationalstadsparkens alla lärmiljöer.

Många studenter som går lärarprogrammen saknar förankring till platsen runt universitetet där de spenderar mycket av sin studietid. De bor på olika håll i Storstockholm, åker tunnelbanan ut till Frescati och kommer upp ur jorden på en för dem relativt okänd plats. Där rör de sig till största delen mellan universitetets byggnader och känner inte till omgivande natur- och kulturmiljöer. Många blir förvånade och positivt överraskade när de får uppleva den variation och det utbud som finns av olika naturtyper och intressanta platser i universitetets direkta närhet.

Utomhuspedagogik betyder att flytta ut lärandet utanför klassrummets väggar, att använda närmiljön för undervisning i skolans olika ämnen. Det kan röra sig om ute-matte genom att låta eleverna beräkna arean av fotbollsplanen, att ha ute-engelska och göra en ”walk and talk” runt skolan eller att ha naturvetenskap och lära mer om växter och djur.

Karta

Mellan Arrheniushusen och biblioteket finns idag stora gräsytor där det tidigare varit lantbruksakademins experimentalfält. Under 1800-talet präglades platsen av Abraham Niclas Edelcrantz odlingar, han grundade dåtidens lantbruksakademi och lät odla olika köksväxter, träd och buskar. Idag gör vi ett ”rullande naturspår” mellan de olika träden. Studenterna jämför knoppar och samlar löv. Det finns en stor artrikedom och på väg upp till Gubb-backen passerar vi björk, rönn, lind, kastanj, sälg, lönn, ask, poppel och ek. Studenterna har varierade kunskaper gällande arter. Arttentor och egna herbarier är sedan länge avskaffat i lärarutbildningen. Tillgängligheten är avgörande för om utemiljön ska användas i undervisningen, så det får inte vara för långa gångavstånd som tar för mycket tid av den dyrbara seminarietiden. Gubb-backen ligger bakom Gula Villan, strax öster om de dominerande blå ”södra husen”. Där finns en bit sparad natur av vildare karaktär, en avgränsad kulle med tät granskog som norrut övergår i hällmark och söderut i en blandskog. Här finner vi spår av rådjur, hare och ekorrar. Studenterna arbetar gruppvis med att dramatisera olika delar av allemansrätten innan de sedan utforskar småkrypslivet i de gamla stubbarna och omkullvälta träd som finns. En stökig skog med kvarliggande död ved är verkligen en värdefull plats för både för studenter och småkryp.

En annan välbesökt plats är Spegeldammen. Jag går dit med en grupp blivande lågstadielärare en aprildag. Vi passerar fårhagen vid 4H-gården, vitsipporna lyser upp fjolårsgräset. En ”blå” lärmiljö på gångavstånd från institutionen gör att det är enkelt att håva efter småkryp och att där bearbeta begrepp som anpassning och livscykel i en autentisk miljö. Åh, vad fint här är! Men titta! Fy vad äcklig! Alla sinnen öppnas och studenterna uttrycker sin förtjusning alternativt förskräckelse över sina fynd. Lärandet sätter sig i kroppen och studenterna får redskap och kunskap att själva kunna ta ut sina elever på fältstudier i sin framtida lärarprofession. Lärarna utgör länken till barnens framtida naturintresse. Spegeldammen är artrik, lättillgänglig och när regnet tilltar har vi ett bra skydd under taket till ”dansbanan” som finns där. Ibland delar vi dansbanan med föräldralediga mammor som har barnvagnsjympa under samma tak. Vi tackar också Djurgårdsförvaltningen som förser området med bajamajor och papperskorgar.

Norra Djurgården har länge varit konungens mark och är så än i dag. Nu blir kungens 300-åriga ekar i den vackra ekhagen den lärmiljö jag väljer för ett didaktikseminarium med ekosystemtjänster som innehåll. Finns det en prislapp på dessa ekar? Vilken tjänst gör de för oss människor? Vi blickar upp på den ståtliga ”Scottes ek” som ska vara Norra Djurgårdens högsta. Studenterna diskuterar och argumenterar för vikten av bevarandet av dessa jätteekar och på plats i hagen blir det kulturella, estetiska värdet och de upprätthållande och reglerande tjänsterna synliga. Ekarna hyser en stor biologisk mångfald och fungerar som luftrenare och koldioxidsänkor, binder jorden och ger oss denna dag en fantastisk naturupplevelse. Vi tackar ekarna och kanske undrar vi vad vi kan göra för dem som en gentjänst?

En vacker höstdag när dimman ligger tät väljer jag en än mer trolsk lärmiljö, vi går förbi Lappkärret upp mot det vildare ”Stora Vargjakten”. Området har fått sitt namn från jaktparksepoken då Norra Djurgården var ett stängslat jaktområde. Den då tre meter höga och två mil långa gärdsgården höll hjortarna inne men också vargarna ute. Idag är området en mossrik granskog, där vi slår oss ned på några omkullfallna träd. Platsen är stilla och vi inleder med att läsa ett stycke ur Ronja Rövardotter.

Ur det centrala innehållet i Lgr 11 (åk 1-3) (undervisningen i No ska behandla följande):

Skönlitteratur, myter och konst som handlar om naturen och människan. Berättelser om äldre tiders naturvetenskap och om olika kulturers strävan att förstå och förklara fenomen i naturen.

Berättelsen får utgöra början på ett mer tematiskt arbete kring mossor och lavar men där studenterna bygger upp egna berättelser med figurer från skogen.

Årstiden styr vilken naturtyp och vilket innehåll undervisningen kan få. Under vinterns bistra dagar är det värdefullt att ha tillgång till en skyddad granskog som ger lä för kalla vindar. Finns det även möjlighet att göra upp eld så tillför det undervisningen mycket. I Nationalstadsparken finns det några iordningställda eldstäder och de används för ute-kemi där vi arbetar praktiskt med förbränning och kolets kretslopp. När sedan våren kommer längtar man efter en lövskogsbacke i söderläge där de första blåsipporna och sälgen blommar. Platserna och årstiderna erbjuder en naturlig och rik variation och en stor tillgång för utomhusdidaktik med blivande lärare. Det är många som ska samsas på Norra Djurgården och det blir extra påtagligt när avspärrningar för vårrus och rockkonserter försvårar framkomligheten. Plötsligt är vårt vanliga uteklasrum upptaget. För att ytterligare underlätta för undervisning ute är det önskvärt att iordningställa naturnära ”samlingsplatser”. Det kan vara sittbara stockar i en cirkel, i universitetets absoluta närhet. Då blir dessa platser naturliga startpunkter för utomhusdidaktik.

Faktaruta

Sammanfattning – fördelar med Nationalstadsparken som klassrum

  • Material – naturen som resurs i form av material (ekosystem, växter, djur, träd, småkryp, dammar) för vidare utforskande.
  • Variation av ekosystem – att få uppleva och utforska en variation av naturtyper i universitetets närhet, ett autentiskt lärande.
  • Naturkontakt – naturens skönhet som källa till förundran, ger perspektiv på hållbar utveckling och människans samspel med naturen.
  • Didaktisk kunskap – studenter får redskap och metoder för att själva kunna vara ute med elevgrupper.
  • Social aspekt – gruppdynamisk utveckling som inspireras och främjas av en lustfylld och kreativ utemiljö.
  • Hälsoaspekt – utomhusdidaktiska seminarier ger tillfällena till rörelse, ljus och frisk luft.

Skrivet av: Anna Carin Nyberg, Adjunkt, Institutionen för Matematikämnets och Naturvetenskapsämnenas Didaktik, Stockholms Universitet