Social hållbarhet framtidens utmaning

Foto: Jim Bearden, Come out and play-festivalen 2009, www.comeoutandplay.org

Stadens utemiljö är en oumbärlig resurs i skapandet av attraktiva och hållbara städer. Ju tätare stad, desto viktigare blir också de offentliga rummen. När människor bor nära varandra blir rummen mellan husen – stadens utemiljö – någonting helt annat än ytor, stråk och strukturer.

De offentliga rummen är rum för mänskliga möten, för aktiviteter, avkoppling, lek och upplevelser. Många av de stora utmaningarna den närmsta tiden kommer därför att handla om social hållbarhet.

Och det är upp till oss som ägnar oss åt stadens utemiljö att ta tag i dessa utmaningar.

För att utemiljön ska bidra till att skapa bättre livsmiljöer måste vi börja med att tillgodose våra mänskliga behov och de funktioner vi behöver och önskar i staden. Infrastruktur och byggnader ska stödja den struktur som växer fram.

Liten och känslig

David Sim, vd för Gehl Institute, Gehl Architects, gästade vår vinterkonferens i Alnarp förra året. Han sa bland annat att ”människan är en liten, långsam, social och känslig varelse”. Det är den varelsen vi ska utveckla våra städer för! I framtidens arkitektföretag och kommunala förvaltningar kommer det förhoppningsvis att bli allt vanligare med kulturgeografer, etnologer, socialantropologer, sociologer och beteendevetare. För att kunna skapa bra livsmiljöer måste vi se staden som en helhet och vi måste förstå att vi människor behöver platser som är skyddade från regn och kyla, och där vi kan njuta, fjärran snålblåst och skugga.

Vi behöver platser där den där lilla, långsamma, sociala och känsliga varelsen kan känna sig trygg och inkluderad, där vi kan känna sammanhang och förstå vår omvärld och ändå bli stimulerade, nyfikna, överraskade.

Vi människor söker möten, stimulans och kontakt. Stadsplanerare i USA pratar allt mer om vikten av att ha hem och arbete inom samma område så man slipper ta bilen till jobbet. Och i takt med att antalet ensamhushåll och antalet människor som jobbar hemifrån ökar betonar man återigen vikten av Ray Oldenburgs third place, det vill säga platser som varken är hemmet eller jobbet, utan just någonstans mellan husen i staden där man kan mötas, betrakta varandra, interagera.

Plötsligt känns det som om vi börjar prata samma språk på båda sidor Atlanten…

Se och bli sedd

Vi människor längtar efter vila, reflektion, efter att betrakta vad andra gör, se på naturen, ut över vattnet. Vi vill ha platser att slappna av på, där vi kan vara för oss själva eller med någon nära.

Alla, gamla och unga, behöver också leka. Och här händer spännande saker. Inte tack vare oss som arbetar med stadens utemiljö, utan tack vare att invånarna själva tar initiativ, som urban gaming, urban exploration, urban adventure, parkour, slackline. Nya sätt att använda staden. Vuxna människor som tar staden i besittning för att leka! Tänk bara synen av vuxna människor som leker Pacman IRL i trånga stadskvarter eller använder tunnelbanans resenärer som budbärare av hemliga meddelanden i en agentlek. Guideböcker och restauranger ordnar urbana äventyr med digitala skattkartor. Hela staden används som lekplats.

Tänk vilken inverkan det får för folkhälsan när vi, genom att göra staden attraktiv, lyckas stimulera folk att röra på sig och vara utomhus! Detta visar verkligen att de frågor vi arbetar med är livsviktiga!

Att arbeta med stadens utemiljö är därför att arbeta med frågor som handlar om hållbarhet, vår tids nyckelord för en framgångsrik stadsutveckling. Vi tror på en bättre framtid.

Och vi ska vara med och skapa den.