God livsmiljö – hur gestaltas den då?

Utredningen Gestaltad Livsmiljö, som nyligen presenterades, ska stärka arkitektens, formens och designens värde. Men vad är egentligen gestaltning för något? Vilken påverkan har det rumsliga på våra sociala strukturer? Linda Sofi Bäckstedt, arkitekt på Ekologigruppen, efterlyser ett större fokus på vilka värden som ritas in i vår fysiska miljö.

Den 14 oktober presenterades den statliga utredningen Gestaltad Livsmiljö med förslag om en ny politik för arkitektur, form och design. Syftet är att stärka arkitekturens, formens och designens värde och betydelse för den hållbara samhällsutvecklingen, livsmiljön och individen. Härligt! I min roll som arkitekt ser jag att denna diskussion behöver lyftas. Visst är det nödvändigt med ett aktivt stöd till alla engagerade parter i stadsbyggnadsprocessen, där arkitektur och design bidrar till inkluderande vackra livsmiljöer som genomsyras av demokratiska värden. Men låt oss fundera lite kring vad gestaltning innebär.

Gestaltningen medför konsekvenser

Ann Legeby, doktorand och forskare på KTH, har i sin doktorsavhandling påvisat att segregation, som ofta beskrivs som ett socialt problem, också är ett rumsligt problem. Rumslig gestaltning har en inverkan på vilka levnadsvillkor och vilka sociala mönster som etableras i en stadsdel och i offentliga rum. Det handlar bland annat om stadsvävens räckvidd och orienterbarhet, tillgängligheten till urban centralitet och stadsresurser såsom offentligt service, kommersiell verksamhet och offentliga mötesplatser. Ojämlika livsvillkor är med andra ord något som kan skapas eller förstärkas av stadsutformningen, både på stadsdelsnivå och på kvartersnivå. Vi bygger in integration eller segregation. En socialt hållbar livsmiljö är därför beroende av att vi gestaltar den så att människor kan mötas och ha tillgång till varandra, och till stadsresurserna.

Bild 2

Men vad betyder en gestaltning då?

För vissa kanske svaret är solklart, men i grunden är det en svår principfråga att enas kring. Principfrågan blir desto svårare med tanke på vad arkitektyrket till stor del innebär: att ge ett estetiskt uttryck genom form. Det finns lika många övertygelser om vad en god design är som det finns arkitekter. Vilket uttryck som representeras med en viss form är viktigt, dels för den moderna stadsbilden och dels i en attraktiv och varierad stadsmiljö. Men än viktigare är vad formen faktisk bidrar med i sitt sammanhang vad gäller de värden som skapas för människorna som lever och vistas i staden. Olika gestaltning etablerar olika mycket värden i sin omgivning.

Bland annat har Lars Marcus, professor inom stadsbyggnad vid KTH och Chalmers, skrivit om arkitekturens och stadens representativa (”hur den ser ut”) och performativa (”vad den gör”) skillnader. Det är här, utöver ett politiskt incitament, som stöd behövs för att utövare ska kunna definiera vad som faktiskt resulterar i en hållbar samhällsutveckling i den vackra stadsbild som vi gestaltar.

Att kunna förklara designens värde

Att skapa en inkluderande livsmiljö, där allmänheten ska förstå värdet av gestaltningen, gör det viktigt för arkitekten att kunna förklara både funktion och form – det vill säga vad stadsmiljön gör för sin omgivning och vad den bidrar med till medborgarna. Utmaningen ligger alltså i att kunna förklara varför vissa designval skapar större hållbarhet och attraktivitet än andra val. Hur vi gestaltar och vad den designen gör är viktigt att förstå och att exemplifiera. Exempelvis är det orimligt att viktiga huvudstråk kantas av långa fasader med få entréer eller att offentliga platser är svårtillgängliga och saknar en variation av offentliga funktioner.

Bild 3

Hur bör vi som arkitekter tänka kring stadsutformning?

En byggnad upptar mark, och ska i sin tur ge något tillbaka i form av värden i det offentliga rummet. Att ge och ta är den första byggstenen. Det är oundvikligt att stadsmiljöer förändras eller kompletteras i dagens samhälle. Därför måste vi bygga vidare på och stärka både rumsliga och sociala strukturer genom bra design där vi bygger tätare, kompletterar och samspelar med befintliga miljöer för att skapa variation med bostäder, arbetsplatser och livskraftiga, trygga offentliga miljöer. Det är viktigt att veta vad ett tydligt gränssnitt är mellan privat och offentligt yta, vad typologi och täthet har för inverkan i en omgivning och framförallt vem det är man bygger för. Då kan det också bli tydligt för allmänheten varför en utbyggnad kan gynna samhället i stort.

Det gäller alltså att vässa pennan om den råkar vara trubbig, för varje ritad linje kommer att tillföra ett värde eller en negativ konsekvens. Sedan ska arkitekturen vara arkitektoniskt innovativ och inspirerande. Det kan alla arkitekter skriva under på!

Läs vidare

  • ”Patterns of co-presence: Spatial configuration and social segregation”, Ann Legeby, doktorsavhandling, KTH 2013.
  • ”Debatten om staden behöver distinktion”, Lars Marcus, Arkitekten 02/2012