Hur hållbar är den täta staden?

Förtätningsargumenten står som spön i backen. Kortare avstånd och en mer koncentrerad stadsbild ses allt oftare som ett självklart recept på hållbar stadsutveckling. Detta är något som Karin Bradley och Pernilla Hagbert vill ändra på i sin krönika Dags att syna idén om den täta hållbara staden som i söndags kunde läsas i Svenska Dagbladet.

Att det urbana skulle vara en lösning eller en väg till något hållbart ser Karin Bradley och Pernilla Hagbert som en väldigt förenklad retorik. Ändå verkar många forskare och politiker eniga om att det är staden man ska satsa på, att det är där den ekonomiska tillväxten kommer att genereras. Begrepp som utveckling och innovation är nära kopplade till staden, likaså den definition av social hållbarhet som innebär närhet till service och kultur. Men att urbanisering och förtätning skulle vara att föredra är ett problematiskt konstaterande.

Imageprocessor

I själva verket kan den mindre resursstarka landsbygden vara betydligt mer hållbar. Färre flygresor och lägre konsumtionsnivå smäller högre än fjärrvärmesystem när det ekologiska fotavtrycket ska mätas. Många forskare, vars röster inte ekar lika högt som urbaniseringsförespråkarnas, menar att en hållbar förtätad stad är en omöjlig ekvation. De menar istället att framtida brist på fossila bränslen kan leda till att mer mänsklig arbetskraft måste riktas till matproduktionen. Därmed blir närheten till mark och produktionsytor mer värdefull än närhet till service och handel.

Karin Bradley och Pernilla Hagbert efterfrågar en hållbarhetsdebatt som fokuserar mindre på den fysiska planeringen och mer på antaganden om arbetsformer, ekonomi och teknik. Det är dags att lämna det urbana tolkningsföreträdet och vidga vyerna.

Läs hela krönikan här»