Göteborgs två ansikten

Hjallbo1

Göteborg är egentligen två städer, det är inte så många som vet det. De flesta som kommer dit på besök får endast uppleva en av dem. Så skriver Ehsan Fadakar i sin krönika I Göteborg är segregationen total.

Ehsan Fadakar är inte speciellt chockerad över den skottlossning som nyligen ägde rum i stadsdelen Biskopsgården i Göteborg. Snarare tvärt om. Han menar att denna typ av händelser är precis vad man kan vänta sig i ett område som kantas av arbetslöshet, bristande skolresurser och sviktande tilltro till politiken. I Biskopsgården saknar över 45 procent av de unga fullständiga betyg från gymnasiet. I det senaste valet gick bara 56,3 procent av biskopsborna och röstade. Arbetslösheten är svår att räkna på eftersom många inte ens skriver in sig. Är den växande kriminaliteten verkligen så chockerande då? När arbetsförmedlingen inte ens ses som ett alternativ, när de enda som stoltserar med fina bilar är områdets gangsters.

Fadakar målar upp en dyster framtidsbild när han skriver om sin hemstad Göteborg. Segregationen är ingen nyhet menar han, den har genererat larmrapporter i många år. Ändå är det mycket lite som har hänt. Istället för att bli mer integrerade har många ändhållplatser såsom Biskopsgården, Bergsjön, Angered och Frölunda blivit bortglömda delar av staden. Dit är det minsann aldrig någon som vill åka på weekend. Alla upplever de ungefär samma sociala utveckling, samma dystra uppgivenhet bland sin befolkning. Fadakar menar att gängbildning snarare är konsekvensen än problemet självt.

Själv är han uppvuxen i Frölunda. På Frölundagymnasiet fick han vänner från finare villaområden i Askim, Näset och Billdal. Detta var innan friskolorna började göra sitt explosionsartade intåg i Sverige. Nu har hans gamla gymnasium lagt ned. Den skola som år 2007 inhyste 1200 elever hade plötsligt inga kvar. I och med detta, skriver Fadakar, försvann en av de främsta plattformarna för integration.

Om du vill läsa hela Ehsan Fadakars krönika på Aftonbladets hemsida, klicka här»